Gör högskolan till aktiebolag (Tidningen Åland 27 juni 2011)

Edvard Johansson

Rektor för högskolan på Åland

Docent i nationalekonomi, Svenska handelshögskolan

Gör högskolan till aktiebolag

Högskolan på Åland bör ombildas till ett icke-vinstdrivande aktiebolag med Landskapsregeringen som ägare – högskolan på Åland Ab. Modellen kan tas från de fastländska yrkeshögskolorna.

Vilken associationsform ska en högskola ha? I linje med den tidens anda förvandlades högskolor och universitet på 60- och 70-talen till ett slags minisamhällen där alla intressegrupper skulle vara representerade i de flesta organ. Resultatet blev trögrörliga organisationer med långsamt beslutsfattande och inbyggda motsättningar mellan de olika beslutande organen.

Högst antagligen modellerades organisationsformen med hur man styr ett helt land i åtanke, eftersom det är typiskt för organisationer vars målsättning är oklar att ha styrelseformer med mycket brett beslutsfattande. Tag en kommun till exempel. Vilken är kommunens målsättning? Oklart, somliga vill ha nya idrottshallar, somliga vill ha nya konserthallar och somliga vill helt enkel ha lägre skatt. I denna typ av verksamhet är det helt ändamålsenligt med "samhällelig" organisationsform.

I spektrumets andra kant för hur organisationer eller entiteter kan organiseras finns aktiebolagsformen, vilken passar för verksamheter där målsättningen är mycket klar (bedriva lönsam affärsverksamhet).

Vad som inträffat under de senaste 20 åren är att man kommit fram till är att universitet och högskolor, och speciellt yrkeshögskolor, inte har speciellt oklara målsättningar (producera kompetenta personer för yrkeslivet) och att organisationsformen därmed bör ligga mycket närmare aktiebolaget än den "samhälleliga" organisationsformen.

Detta syns också tydligt på fastlandet där över hälften av yrkeshögskolorna i detta skede är icke-vinstdrivande aktiebolag. Den utredning som ligger till grund för den nya lagen om yrkeshögskolor på fastlandet går ytterligare ett steg längre - ett av förslagen är att den enda möjliga associationsformen för yrkeshögskolorna skall vara aktiebolagsformen.

Ålands landskapsregering bör utan dröjsmål starta en process vars mål är att ombilda högskolan på Åland till ett icke-vinstdrivande aktiebolag med de fastländska yrkeshögskolorna som förebild. Det vore ett viktigt steg mot en bättre framtida högskolan på Åland.

Är en liberalare arbetsmarknadspolitik den bästa integrationspolitiken? (Ledare i Ekonomiska Samfundets Tidskrift 1/2011)

Är en liberalare arbetsmarknadspolitik den bästa integrationspolitiken?

(http://www.ekonomiskasamfundet.fi/est/?p=59)


Edvard Johansson

För att klara av den arbetskraftsbrist som hotar uppkomma när den efterkrigstida "baby-boomen" uppnår pensionsålder kan invandring stå för ett värdefullt tillskott. Det här förutsätter dock en förändring i spelreglerna på den finländska arbetsmarknaden. Ett strängt uppsägningsskydd eller en hög minimilön t.ex. innebär att den arbetsgivare som skulle vara beredd att försöka sig på att anställa en invandrare inte vågar ta risken. Det finns goda skäl för att hävda att en god integrationspolitik i själva verket är samma sak som en liberalare arbetsmarknadspolitik.
Enligt den färskaste befolkningsprognosen från Statistikcentralen kommer antalet 15-64 åringar i Finland att minska med ungefär 160 000 personer under de närmaste 15 åren. Denna prognos innehåller ett antagande om en nettoinvandring på 15 000 personer per år i alla åldrar. Om sysselsättningen skall stanna vid nuvarande nivå utan en ytterligare accelererad invandring innebär detta att en större andel av den befintliga befolkningen i arbetsför ålder måste arbeta, d.v.s. att sysselsättningsgraden måste stiga. En enkel räkneoperation ger vid handen att sysselsättningsgraden bör upp till en nivå på ungefär 71,5% för att detta skall lyckas. 71,5% låter inte speciellt högt ur ett internationellt perspektiv men Finland har de facto inte lyckats nå upp till en sådan nivå sen slutet av 1980-talet. Som högst var sysselsättningsgraden 70,8% år 2008. Under tredje kvartalet 2010 var sysselsättningsgraden 68,9%.

Befolkningsprognosen för den arbetsföra befolkningen i Finland under de närmaste 15 åren beror nästan uteslutande på hur stor invandringen till Finland är. Enligt Eurostats senaste befolkningsprognos som inte innefattar invandring, skulle den arbetsföra befolkningen i Finland under de närmaste 15 åren minska med 483 000 personer. Om man på samma sätt räknar fram vilken sysselsättningsgrad som då skulle behövas för att sysselsättningen i absoluta tal skall hållas på dagens nivå så kommer man till siffran 76,8%, dvs. långt över rekordnivåerna i slutet av 1980-talet.

Utan invandring är det alltså svårt att tänka sig att sysselsättningen i absoluta tal skulle hålla sig på dagens nivå. Sysselsättningen påverkas dock positivt av invandring endast om invandrarna är sysselsatta. I många länder, inklusive Finland är det typiskt dock så att invandrarnas arbetsmarknadsframgång, mätt i sysselsättning eller arbetslöshet, är betydligt sämre än den för den infödda befolkningen. Det är inte ovanligt att invandrarnas arbetslöshet är två gånger så hög som arbetslöshetsgraden för den infödda befolkningen.
För att motverka import av arbetslösa har det framförts argument för att gynna vad som kallats arbetsrelaterad immigration. Genom ett, vad man kunde kalla för, poängsystem kan man gynna vissa kategorier av individer med speciella yrken eller andra önskvärda egenskaper och göra det lättare för dem att flytta in, medan individer som saknar dessa egenskaper inte tillåts att flytta in. Förespråkarna för denna typ av politik pekar på länder som Australien och Canada där man tillämpar sådana poängsystem. Där klarar sig invandrarna lika bra eller till och med bättre än den infödda befolkningen på arbetsmarknaden. Mera systematiska undersökningar som gjorts indikerar faktiskt att det finns en positiv korrelation på landsnivå mellan huruvida det finns ett poängsystem för att ta emot invandrare och invandrarnas relativa framgång på arbetsmarknaden.

Men invandrarnas relativa framgång på arbetsmarknaden korrelerar inte bara med om landet har ett poängsystem eller inte, utan framgången korrelerar också negativt med hur sträng anställningsskyddslagstiftningen är. I länder med en rigid arbetsmarknad klarar sig invandrarna relativt sett sämre. En av förklaringarna är att en sträng anställningsskyddslagstiftning gör det riskabelt och därmed dyrt att anställa arbetstagare med något oklar bakgrund, och invandrare vars produktivitet åtminstone till en början är låg får helt enkelt inte jobb.

Därför är det värt att åtminstone ställa frågan om det inte är minst lika viktigt att avreglera arbetsmarknaden som att på ett officiellt plan gynna import av sådan arbetskraft som vi har akut brist på.