Landskampen Finland-Sverige i ekonomi –spelar finansministern någon roll?

Sverige och dess finansminister Anders Borg har fått mycket beröm internationellt för sin ekonomiska politik och hur väl landet har klarat sig under och efter finanskrisen 2008. En jämförelse med Finland sedan början av 2007 när den svenska alliansregeringen just börjat sitt värv ger vid handen att Sverige haft en substantiellt bättre ekonomisk tillväxt än Finland. En intressant fråga är huruvida Anders Borg, som är en professionell nationalekonom till skillnad från sina finska kollegor, har via sin kunskap kunnat bidra till att tillväxten i Sverige varit bättre än i Finland.

Finländare tycker om att jämföra sig med Sverige i olika sammanhang, och vad ekonomisk utveckling beträffar är förstås Sverige ett lämpligt land att jämföra sig med, eftersom de ekonomiska strukturerna i länderna påminner om varandra i hög grad. Både Finland och Sverige har fått mycket beröm i nationell och internationell press för hur man har skött sina ekonomier men Sveriges regering och speciellt finansminister Anders Borg har varit mycket populär i pressen sedan finanskrisen 2008. Pressen har inte heller undgått att notera att Anders Borg är en erfaren nationalekonom som har såväl gedigen utbildning samt arbetserfarenhet av nationalekonomi. De finska finansministrarna har sedan tiden då den svenska alliansregeringen kom till makten, i princip sedan början av 2007, varit antingen samlingspartistiska (Jyrki Katainen)eller socialdemokratiska (Jutta Urpilainen) proffspolitiker utan vare sig utbildning i eller arbetserfarenhet av nationalekonomi.

Om inte annat så av denna orsak är det intressant att jämföra de båda länderna ekonomiska framgång i termer av centrala makroekonomiska variabler såsom BNP-nivå, arbetslöshetsgrad och prisnivå. En analys av tillgängligt makroekonomiskt data ger vid handen att Sveriges reella BNP-nivå i slutet av andra kvartalet 2012 låg ca. 5% högre än vad den var i slutet av kvartal 1 2007, medan Finland frapperande nog i princip inte har haft någon tillväxt alls. Detta borde ha lett till en sämre utveckling på arbetsmarknaden i Finland än i Sverige under tidsperioden, men så har inte varit fallet. Under tidsperioden ökade Sveriges arbetslöshetsgrad med 1,1 procentenheter från 6,4% till 7,5% medan Finlands ökade bara med 0,4 procentenheter från 7,1% till 7,5%. Vad den allmänna prisnivån beträffar har den stigit snabbare i Finland, d.v.s. att inflationen varit högre, men det kan mer eller mindre helt och hållet förklaras med höjning av indirekta skatter i Finland i slutet av tidsperioden.

Huruvida Anders Borgs erfarenhet av nationalekonomi kan förklara något av skillnaden i tillväxt mellan Finland och Sverige sedan början av 2007 är naturligtvis nästan omöjligt att bevisa. Kanske Sveriges gynnsammare utveckling istället beror på att kronan föll rätt kraftigt i värde gentemot euron i ett skede under tidsperioden? Eller kanske det är så att den ekonomiska utvecklingen under de senaste fem åren de facto mest beror på vilken ekonomisk politik som fördes under perioden 2001-2006? Eller så finns det ett otal andra förklaringar som inte har någonting med finansministrarna att göra.

Det är dock klart är att valsystemen och de politiska traditionerna i Finland och Sverige är olika, och det är mycket möjligt att de listval man har i Sverige lättare möjliggör att ”rätt” person kommer på rätt plats i det politiska beslutsfattarmaskineriet, vilket i sin tur kunde ha en positiv effekt på den förda ekonomiska politiken.

I ett vidare perspektiv är det uppenbart att det är en viktig uppgift, kanske speciellt för oss nationalekonomer, att försöka bidra till att konstruera den offentliga sektorns strukturer och system så att de fungerar så effektivt som möjligt. 

(Ledare i Ekonomiska Samfundets Tidskrift 2/2012

Aktivitet under studietiden förbättrar chansen för bra jobb

Aktivitet under studietiden förbättrar chansen för bra jobb

 – inskriptionstal vid Högskolan på Åland 7 september 2012

Rektor Edvard Johansson

Bästa studenter, bästa kollegor, bästa övriga gäster

Jag vill hälsa er hjärtligt välkomna till detta inskriptionstillfälle och ett nytt läsår.

Mitt namn är Edvard Johansson och jag är sedan 1 januari 2011 rektor för Högskolan på Åland.

 

Jag vill börja med att gratulera er nya studenter till att ni valt Högskolan på Åland. Av många fördelar som vår Högskola har skulle jag speciellt vilja nämna två. För det första har vi en mycket stor lärartäthet. Vi har ungefär 15 studerande per lärare, vilket är något mindre än till exempel yrkeshögskolan Novia och betydligt mindre än yrkeshögskolan Arcada. En mer eller mindre slumpmässigt vald Högskola i Sverige, Högskolan i Skövde, har också en fler studenter per lärare. Detta borgar för en mer individualiserad undervisning och mindre gruppstorlekar.

Givetvis har denna jämförelse sina brister, t.ex. att den är beroende av vilka ämnen man undervisar. Men man kan gott säga att vi har en för studerande mycket fördelaktig lärartäthet. Vidare är det inte omöjligt att detta kommer att accentueras ytterligare i framtiden, för både i Sverige och i riket genomför man nedskärningar inom högskolesektorn. Även vi får till en viss del känna på de dåliga tiderna, men min uppfattning är att vi klarar oss förhållandevis väl.

 

För det andra uppvisar Högskolan på Åland en mycket god arbetsmarknadsframgång för sina studenter. De utbildningsprogram som finns representerade hos oss, dvs. elektroteknik, företagsekonomi, hospitality management, maskinteknik, vård, IT och sjöfart har alla åtminstone hittills varit sådana där det varit mycket lätt att få jobb. De facto var ingen av de som utexaminerades 2010 arbetslösa hösten 2011 när vi gjorde en utvärdering av situationen. Just nu ser det förstås litet mörkare ut på arbetsmarknaden, men vad är då bättre än att inleda sina studier och bli färdig när läget förhoppningsvis är bra på arbetsmarknaden?

 

Hur skall man själv då som student bete sig för att vara anställningsbar när man väl blir färdig med sina studier? Min fasta tro är att man själv skall vara aktiv reden i ett relativt tidigt skede under studierna. För det första gäller det att göra klart för sig själv vad man faktiskt är intresserad av att göra när man kommit ut i yrkeslivet. Detta är inte alltid så lätt, men om man försöker fundera på det så blir man i alla fall litet klokare. Det är bättre att veta någonting än att inte veta något alls. När man väl börjat fundera på dessa saker kan det löna sig att ta reda på vad det finns för företag eller organisationer inom den bransch man är intresserad av. Eller kanske man vill starta eget? Sedan skall man försöka få kontakter med de företag som finns i branschen. Här på Åland är det enligt mig mycket enkelt att få kontakt med företagen – det lilla samhället har sina fördelar! Man kan helt enkelt ställa frågan till företaget: vad skall jag göra för att få ett jobb hos er när jag bli färdig? Svaret på en sådan här fråga kan bli rätt intressant. Å ena sidan kan man få intressanta upplysningar om hur företaget ser på sitt framtida rekryteringsbehov, och man kan få intressanta tips. Å andra sidan kanske man får ett mumlande osäkert svar eller inget svar alls. Och det är i sin tur en mycket intressant information – eftersom de då i allt ger skäl att kanske inte vilja jobba för ett sådant företag.

 

En sådan här uppsökarverksamhet är nyttig av flera skäl. Dels vet man mer om vad för kunskaper och färdigheter som efterfrågas i den bransch man vill jobba. En annan fördel är att man kanske blir ett ansikte för dem som jobbar i företag man själv vill jobba i, vilket kan underlätta att man får jobb. De facto är det förstås så, att många företag aldrig annonserar ut jobb, utan man anställer personer som man av en eller annan anledning känner till. Därför lönar det sig att bli en person som företaget så att säga känner till. Det kan till exempel ske genom att man har försökt få kontakt med företaget i fråga under studietiden. Man kan till exempel säga att man kommer att bli färdig med studierna om två år, och att man då är intresserad av att arbeta på just detta företag. Man skall alltså absolut inte stirra sig blind på att företaget ifråga inte verkar annonsera ut några jobb, utan man skall fokusera på vad man vill själv. Till sist är det också så, att den som under studietiden sysslat med denna typ av uppsökarverksamhet utan tvivel kommer att vara duktigare vid anställningsintervjuer. Om man vet något om företaget man vill jobba för kommer man givetvis att svara bättre på alla frågor som man eventuellt blir frågad.

 

Här har Högskolans praktik och examensarbeten en viktig roll. Dessa är alldeles utomordentliga tillfällen för den studerande att ta pulsen på något företag eller organisation som man är intresserad av att arbeta för. Här får man som student verkligen testa om man tycker om de t arbete som företaget sysslar med och de människor som arbetar på det företaget. Praktiken och examensarbetet är också på samma sätt viktiga för företagen. Här har man en möjlighet att känna en ung kvinna eller man på pulsen, för eventuell framtida anställning. Jag vill också passa på att i det här forumet nämna att Högskolan under vårterminen 2012 igångsatte ett mer institutionaliserat samarbete med den åländska IT-sektorn. Företagen PAF, Crosskey, Consilia, Eckerö, CarusPBS, MNC Marine och Quedro har lovat att ställa upp med praktikplatser för dem som studerar IT vid Högskolan. Vi kallar det vårt praktikpartnerprogram för IT. Vi har också delvis ett liknande arrangemang för studenterna på företagsekonomi för Ålandsbanken och Andelsbanken. Inom Hospitality Management har vi även alldeles nyss infört samma system och där är företagen Arkipelag, Nautical, Indigo, Åland Hotels, Park Alandia och HavsVidden.  Sjöfarten har också obligatorisk praktik, vilken arrangeras bland annat av Högskolan.

Slutligen vill jag också nämna att Högskolan har blivit aktiv i sociala media. Bli vän med Högskolan på Facebook och följ Högskolan på Twitter så får du reda på saker och har möjlighet att kommunicera interaktivt.

 

Lycka till i studierna och god fortsättning på Hösten