fredag 16 september 2011

Landskapsandelar bakom god ekonomi (Tidningen Åland 16.9.2011)

Ålands medelstora kommuners goda ekonomi beror på frikostiga landskapsandelar

Niklas Lampi skriver i sin ledare om Ålands kommunekonomi den 13 september att ” ...kalla fakta är att det sedan flera år är de medelstora kommunerna som presterar bäst i grenen långsiktigt ekonomiskt ansvarstagande.” Mot detta påstående reagerar vi starkt, och vill därför göra några klargöranden.
Det finns kanske en sanning i att mindre kommuner, till vissa delar, sköter sin ekonomi bättre än Mariehamn, men det är omöjligt att avgöra, eftersom de mycket stora landskapsandelarna är en helt avgörande faktor för ekonomin i kommuner som t.ex. Hammarland, som också omnämns som ett gott exempel i ledaren. Jämförelserna haltar på samma sätt som om man skulle jämföra två 100-meterslöpare där den ene får starta 40 meter framför, och sedan hävda att han, när han går i mål före den som löpt hela 100-metersloppet, bevisat att han är snabbare och i bättre fysisk form!
I verkligheten ser det ut så (2010) att landskapsandelar utbetalade till Mariehamn var knappt 700 € per invånare medan motsvarande siffra i Hammarland var över 1900 €. Om Mariehamn skulle stödjas i samma mån som Hammarland skulle stadens intäkter vara över 13 miljoner € högre per år!!! Staden skulle med ett sådant system vara skuldfri, ha lägre uttaxering och inte diskutera några nedskärningar i servicen.
I Landskapets budget för 2010 fanns dock endast 37 miljoner euro för landskapsandelar till kommunerna. Detta motsvarar ungefär 1300 euro per ålänning. Alltså skulle exemplet ovan inte kunna bli verklighet, men det är en mycket talande bild som visar att resonemanget att de medelstora kommunerna är mest effektivt skötta inte ger rätt bild. Deras ekonomi är i stället synnerligen beroende av att man får frikostiga landskapsandelar. Man kan t.o.m. hävda att landskapsandelssystemet är skapat i syfte att, av någon anledning, bibehålla den nuvarande kommunstrukturen.
Ett ytterligare faktum, som är värt att nämna i den här diskussionen, är förstås de infrastruktursatsningar, framför allt inom fritidssektorn, som gjorts i Mariehamn, och som utan extra kostnader kommer invånarna i andra kommuner till godo. Mariebad må tjäna som ett gott exempel på detta.
Landskapsandelarna är till allra största del öronmärkta för utbildning och sjukvård. Enligt Landskapsregeringens budget för 2010 skulle ungefär 12 miljoner av de 37 miljonerna för landskapsandelar går till utbildning och 18 miljoner gå till social- och hälsovård. Dessa medel distribueras alltså mycket ojämnt över Ålands befolkning. Mariehamnarna får mycket mindre per person för utbildning och social- och hälsovård än största delen av Ålands övriga befolkning.

Edvard Johansson                                                                            
Docent i nationalekonomi                                                               
Rektor vid Högskolan på Åland     


Edgar Vickström
Ekonomie magister
Stadsdirektör