torsdag 23 januari 2014

Finland behöver terminsavgifter vid universiteten framför allt för att den offentliga finansieringen inte är tillräckligt stor

Finland behöver terminsavgifter vid universiteten framför allt för att den offentliga finansieringen inte är tillräckligt stor (Ledare i Ekonomiska Samfundets Tidskrift 3/2013)


Uppenbart är i dag att hög kvalitet i forskning och utbildning är viktiga för ekonomisk tillväxt. Modern nationalekonomi betonar satsningar på forskning och utbildning samt satsningar på infrastruktur som de effektivaste, kanske enda, ekonomisk-politiska medlen för att försnabba den ekonomiska tillväxten. Det gamla tänkandet med subventioner till företag och andra stimulansåtgärder finner mindre stöd i modern forskning.

Den nuvarande inriktningen av högskolepolitiken i Finland lider dock av problemet att denfinansiering som den offentliga sektorn ger universitetssektorn inte räcker till. Ett ordentligt tillskott av nya pengar behövsMånga av Finlands konkurrentländer, t.ex. USA, Canada och Schweiz har betydligt större resurser per student till förfogande i sina universitetssystem, vilket framför allt syns som ett försprång i forskningen inom kort sagt alla vetenskapsområden. Det är också talande att de amerikanska universiteten verkar vara befolkade med professorer av toppklass med europeiskt eller annat icke-amerikanskt ursprung. Hur kan det komma sig att de inte sökt sig till universiteten i Europa?

Ibland hörs röster för att företagen borde betala en del av universitetssystemets budget. Detta kanske kan ske i blygsam skala men dagens företagsvärld fungerar inte på det sättet. Företagen optimerar sin produktion och ägarna lyfter överskottet i dividender. Företagen sysslar inte med samhällsbyggande. Detta kunde också ses i praktiken i t.ex. Hankens och Åbo Akademis fundraising-kampanjer för något år sedan, där merparten av det privata kapitalet kom in som donationer från antingen stiftelser eller rika privatpersoner, inte från företag.

Ett annabärande tema i den statliga styrningen av universitets- och högskolesektorn i dagensFinland är sammanslagning av mindre enheter, med tanken att få till stånd skalfördelar och effektivare byråkrati. Att effektivera byråkratin i universitetssektorn är givetvis lovvärt och helt nödvändigt men det kan inte vara den enda lösningen på universitetssektorns finansieringsproblem. Högre utbildning kostar, och Finland kommer inte att klara sig i konkurrensen om de bästa professorerna och de bästa studenterna bara genom att försöka effektivera i administrationen. Universitets- och högskolesystemet i Finland räddas inte av mindre byråkrati endast.

Återstår då alltså studenterna och terminsavgifter såsom det enda realistiska alternativet för att få till stånd den finansiella satsning som den finska universitetssektorn behöver. Dessutom skulle införandet av terminsavgifter också städa upp i systemet av finansiering av universitets- och högskolesektorn som nu råder i Finland. Man skulle behöva färre komplicerade och vanligen snedvridande regler för hur den statliga finansieringen till högskolor och universitet fungerar, och man skulle också behöva färre restriktioner och kontroller för hur länge studerande får studera osv. När studenterna åtminstone delvis betalar för utbildningen blir det också klarare vilken typ av utbildning som faktiskt efterfrågas.

Vad själva systemet för hur studenterna skall betala för sina studier är Storbritanniens system en bra förebild. Studenten kan antingen betala sin terminsavgift under studietiden eller som en extra skatt på sin lön efter studietiden. Om man misslyckas på arbetsmarknaden och inte förtjänar så mycket behöver man inte betala.