Recension av: Blir vi sjuka av inkomstskillnader? av Andreas Bergh, Therese Nilsson och Daniel Waldenström

Inkomskillnader får synnerligen stor utrymme i media i många länder, också i Sverige och Finland. Att inkomstskillnaderna har stigit under de senaste åren är också ett rätt välkänt faktum. I allmänhet brukar man vara upprörd over att ojämlikheten har ökat. Men vad leder den ökande inkomstojämlikheten egentligen till? Varför är inkomstojämlikhet farligt, om det faktiskt är farligt?

 

Andreas Bergh, Therese Nilsson och Daniel Waldenström har skrivet en bok om en av dessa möjliga negativa konsekvenser, nämligen hälsan. Onekligen träffar boken på så vis rätt, eftersom hälsan utan tvivel måste betraktas som en helt central företeelse för vår mäskliga välfärd.

Boken kan utan tvivel rekommenderas för alla som är intresserade av samhällsekonomi, hälsoekonomi, och samhällspolitik i största allmänhet. Den är redig, tydlig och skriven med stor sakkunskap. I princip är boken en omfattande litteraturstudie skriven på ett något mer fylligt sätt än vad man skulle förvänta sig av en artikel som kunde återfinnas i t.ex Journal of Economic Literature.

Blir vi då sjuka av inkomstskillnader? Nja, är nog bokens budskap. Det tycks vara väldigt svårt att finna ett robust negativt samband mellan hälsa och inkomstojämlikhet. Om man inkluderar studier som mäter effekter på subjektiv, alltså självuppfattad, hälsa finner man vissa tendenser till negativa samband, men den övergripande bilden är nog att detta inte finns. Det innebär att tidigare studier som uppseendeväckande nog fann negativa effekter användande enkla statistiska korrelationer för t.ex. amerikanska delstater mer eller mindre har blivit motbevisade av senare forskning där man använt bättre data och modernare metoder.

Även om resultaten av denna forskning nu pekar åt detta håll, finns det onekligen en hel del viktiga och intressanta aspekter inom denna litteratur där det definitivt behövs ytterligare forskning. Den första gäller de teoretiska förklaringarna till varför inkomstojämlikhet, till skillnad från absolut fattigdom, skulle vara något som påverkar hälsan negativt. En någotsånär plausibel teori kanske är en slags avundsjuketeori, som skulle gå ut på att en person åtminstone kan bli psyksikt sjuk av att det börjar gå bättre för omgivningen medan man själv stampar på stället. Men som sagt, mer forskning behövs på detta område.

En annan högeligen intressant aspekt gäller en individs referensgrupp, dvs. vem man jämför sig med. Hur stor är egentligen gruppen med vilken en individ jämför sig med? Är det ett helt land? Är det en region, eller är det någon annan mycket mindre grupp? På denna punkt verkar det finnas rätt litet både vad gäller teori och empiri.

Sammanfattningsvis är det klart att sambandet mellan hälsa och inkomstojämlikhet fortsättningsvis kommer att vara ett omstritt ämne, både vad forskning och samhällsdebatt beträffar. Detta är bra för ibland får man uppfattningen att den akademiska diskussionen åtminstone bland nationalekonomer verkar handla litet väl mycket om hur man mäter inkomstojämlikhet, medan man inte verkar så intresserad av vad den egentligen leder eller inte leder till.

Och fler områden förutom hälsan väntar runt hörnet. Om vi är så bekymrade om inkomstojämlikhet borde vi i större utsträckning ge oss i kast med andra relevanta utfall, såsom brottslighet och ekonomisk tillväxt. Visserligen finns det en hel del forskning om detta redan, men åtminstone i media verkar debatten hel sonika ta ett abrupt slut när man konstaterat att inkomstojämlikheten ökat, medan man inte orkar gå vidare till nästa steg, dvs eventuella effekter. 

(Publicerad i Ekonomiska Samfundets Tidskrift 1/2013) 

Edvard Johansson

Docent i nationalekonomi och rektor för Högskolan på Åland

Mariehamn tar för stort anvar för hyresboende (Tidningen Åland 17 april 2013)

I Mariehamn bor 40 procent av Ålands befolkning, men staden har över 60 procent av Ålands kommunala hyresbostäder. Detta gör att Mariehamn tar ett ansvar för Ålands personer med låg skattekraft som är klart större än vad dess andel av Ålands befolkning skulle motsvara. Situationen är ohållbar och det finns en risk för negativa effekter på inflyttningen till Åland som helhet.

Denna kolumn handlar inte om hur många kommunala hyresbostäder det bör eller inte bör finnas på Åland, eller om det sociala boendet som sådant. Syftet med denna kolumn är att påpeka att den kommun som har en oproportionerligt stor andel av kommunala hyresbostäder också kommer att ha en oproportionerligt stor andel av innevånare med låg skattekraft, vilket är problematiskt.

Att bo i en ägobostad, må det vara ett egnahemshus eller en aktielägenhet, är bättre privatekonomiskt än att bo på hyra. En av flera orsaker till detta är att utgifter för bostadlåneräntor till viss del är avdragbara i beskattningen, avdrag som man inte har möjlighet till om man bor på hyra. Detta innebär att de flesta personer som bara kan ser till att bo i en ägobostad, och kvar på hyresmarknaden blir de som av en eller annan orsak inte kan eller vill bo i en ägobostad. Helt klart är då att de personer som bor i hyreslägenheter till större andel består av personer med låg kreditvärdighet än de personer som bor i ägobostäder. Och vem har låg kreditvärdighet? Naturligtvis personer med låga inkomster och låg skattekraft.

I Mariehamn bodde i slutet av 2011 11.263 personer, och stadens kommunala hyresbostäder hade en sammanlagd yta på 32.549 kvadratmeter. Övriga Åland hade en befolkning på 17.092 personer, och den totala ytan av de kommunalt ägda hyresbostäderna på Åland utanför Mariehamn var 20.510 kvadratmeter. Om ansvaret för det sociala boendet skulle delas lika mellan Mariehamn och resten av Åland skulle Mariehamns stad behöva sälja kommunala hyreslägenheter till en yta av 13.864 kvadratmeter eller ungefär 250 av stadens cirka 590 hyreslägenheter. Alternativt borde ytterligare cirka 21 900 kvadratmeter eller cirka 350 nya kommunala hyreslägenheter byggas på Åland utanför Mariehamn.

 

I något skede när Mariehamns stads inkomster inte räcker till utgifterna kommer staden att kritiskt börja granska denna problematik och antingen sälja en del av sina hyreslägenheter eller åtminstone sätta stopp för vidare nybyggen. Krasst sagt går det ut på att se till att man ser till att man får en andel av Ålands personer med låg skattekraft som är mindre än vad den är nu. Övriga kommuner runt Mariehamn inser detta och svarar med samma mynt. Eller rättare sagt gör de ingenting eftersom till exempel Jomala och Lemland i nuläget knappt har några kommunala hyresbostäder alls. Resultatet blir då, åtminstone relativt sett, en minskning av utbudet av hyreslägenheter totalt på Åland. Detta kommer i sin tur att ha en negativ effekt t.ex. på inflyttningen till Åland som helhet. Många inflyttare är unga och kanske är i ett skede av livet där man ännu inte har så stora inkomster. Därför vill många inflyttare antagligen bo ett tag på hyra tills man verkligen bestämt sig för att man vill bo på Åland eller tills man sparat ihop pengar för att ha som säkerhet för ett bostadslån.

Lösningen på problemet är uppenbar. Det sociala boendet bör skötas av en framtida Ålands kommun, innefattande alla Ålands 16 nuvarande kommuner. Då skulle ansvaret för Ålands sociala boende delas lika mellan alla ålänningar, och en konkurrens mellan kommunerna som går ut på att den egna kommunen undviker inflyttare med låg skattekraft undviks.

Ålands småskalighet under tryck. Föredrag för Centern på Åland 11 april 2013


https://dl.dropboxusercontent.com/u/2590654/web/F%C3%B6redrag%20Centern%20april%202013.pptx

Högskolan på Åland 2013 och framåt, ett inflyttningspolitiskt instrument för Åland?

Högskolan på Åland hade ett rätt bra år 2012, trots att budgetmedlen i reella termer minskade. Vi lyckades utexaminera ett rekordantal studenter och tog oss igenom hela tre auditeringar. Vi har också genomfört en organisationsförändring och anställt en ny vicerektor med ansvar för sjöraftsutbildningarna. Det finns skäl att se 2013 med tillförsikt och ta oss an nya utmaningar för det åländska samhällets bästa.

2012 var ett på många sätt bra år för Högskolan på Åland. Högskolan lyckades utexaminera 62 personer, vilket är mer än någonsin tidigare. Detta är givetvis ett resultat av att Högskolan lyckades attrahera fler sökanden för fyra eller fem år sedan, men förhoppningsvis har också den senaste tidens fokusering på större genomströmning börjat ge vissa resultat. Speciellt glädjande är att utbildningsprogrammen för maskinteknik, elektroteknik och hospitality management har utexaminerat fler studenter än förut.

Högkolan har också under 2012 fått nya kvalitetsstämplar via lyckade auditeringar. Under våren genomfördes en STCW-auditering gällande sjöfartsutbildningarna som klarades klanderfritt. I samma veva blev också Högskolans bryggsimulator godkänd för att kunna användas i lotsutbildning. Och under sommaren fick vi reda på att vi blivit godkända i den förnyade auditering som Rådet för Utvärdering för Högskolor utförde gällande Högskolans kvalitetsledningssystem. Auditeringen gjordes för första gången 2009 och då blev Högskolan inte godkänd men nu lyckades alltså vi att komma igenom auditeringen. Dessa lyckade auditeringar ger en viktig kvalitetsstämpel och förbättrar Högskolans rykte externt och höjer vårt självförtroende internt.

Vad ligger då på lut 2013 och framöver? Säkert många saker, men en litet mer visionär aspekt som bör diskuteras gäller studentrekryteringen till Högskolan. I den allmänna diskussionen på Åland kan man ibland urskilja att Högskolan på Åland har ett primärt syfte som är att utbilda ålänningar. Vid en första anblick verkar detta kanske vettigt men det finns goda skäl att ompröva denna ståndpunkt och istället överväga om Högskolans primära rekryteringspool för nya studenter i själva verket till största delen borde bestå av icke-ålänningar. Högskolans uppgift skulle vara att få in dessa studenter och utbilda dem så att en stor del av dem bor och arbetar på Åland efter avslutade studier.

Hur många gånger har man inte hört att ”det borde finnas en lag som säger att alla åländska ungdomar borde bo ett tag utanför Åland innan man slår sig ner på Åland för gott” eller dylikt? Och visst är det en god idé – åländska ungdomar studerar utanför Åland, kanske jobbar ett tag, och kan sedan med fördel ”rekryteras tillbaka” till det åländska arbetslivet. De har då med sig en examen, livserfarenhet och ett kontaktnät till nytta för alla. Men rimmar inte det illa med att Åland har en egen högskola som, beroende på vilka program som råkar starta ett visst år, har en kapacitet att ta emot 100-150 nybörjarstuderande, motsvarande 30-50% av den åländska årskullen på ca. 300 personer?

Onekligen finns det fog för en sådan tanke, för visst finns det en risk för inskränkthet och problem med kompetensförsörjning och en mycket stor del av den åländska årskullen inte skulle inhämta utbildning och erfarenhet från världen utanför Åland.

Nu är dagens situation inte den ovan beskrivna, utan 53% av HÅ:s studerande är ålänningar medan 47% är icke-ålänningar. Detta innebär att cirka 20% av den åländska årskullen på studerar vid HÅ. Frågan är dock om relationen borde vara sådan att t.ex. 80% av HÅ:s studerande skulle vara icke-ålänningar, varvid 10% eller mindre av den åländska årskullen skulle studera vid HÅ.

Nyttan för det åländska samhället med detta kan med fördel beskrivas med hjälp av ett hypotetiskt exempel med två situationer.

Situation 1) Fröken Maja från Åland tar sin gymnasieexamen från Ålands gymnasium och börjar studera till sjukskötare i Uppsala. Samtidigt upptas en plats på sjukskötarprogrammet vid Högskolan på Åland av fröken Lena som tagit sin gymnasieexamen i Borlänge.

Situation 2) Fröken Maja från Åland tar sin gymnasieexamen från Ålands gymnasium och börjar studera till sjukskötare vid Högskolan på Åland. Fröken Lena studerar till sjukskötare någonstans i Sverige.

I situation 1 finns möjligheten att både fröken Maja och fröken Lena båda blir tillgängliga för den åländska arbetsmarknaden, eftersom ålänningen fröken Maja kan bli en återflyttare och fröken Lena redan finns på Åland och har varit på praktik på t.ex. ÅHS osv. Dessutom har både fröken Maja och fröken Lena insikter från flera boendemiljöer och har därmed större nätverk till nytta för det åländska samhället. I situation 2 däremot är sannolikheten för att både fröken Lena och fröken Maja skulle vara tillgängliga för den åländska arbetsmarknaden liten. Fröken Lena har kanske aldrig satt sin fot på Åland och är inte alls intresserade av eventuella arbetsplatser på Åland. Dessutom är fröken Maja, visserligen med en utbildning i bagaget, möjligtvis en person med mer begränsade kontakter och nätverk än i situation 1).

Vad skulle detta resonemang betyda för HÅ om en ovan beskriven strategi av ”större in- och utflyttning av unga människor” skulle tas i bruk? För det första borde marknadsföringsansträngningarna utanför Åland intensifieras i syfte att rekrytera fler icke-åländska studeranden. För det andra borde vi, även om vi redan är rätt långt specialiserade på vissa saker, kanske överväga att ytterligare specialisera oss. Det kanske är bättre att vara expert i en smal nisch än att försöka vara för allmän. För det tredje borde vi bearbeta de åländska beslutsfattarna, om vi vill gå in för denna typ av strategi, att ge oss ”carte blanche” att eventuellt omstrukturera utbildningar utan att det inverkar på vår finansiering om studerandevolymerna tillfällig skulle minska.

Detta är bara en av flera intressanta utmaningar som står framför oss under 2013 och framöver.

Edvard Johansson, rektor

 

ÅHS överskrider sin budget med 5% - vad skall man tro?

https://dl.dropbox.com/u/2590654/web/%C3%85HS%20%C3%B6verskrider%20sin%20budget.pdf

Landskampen Finland-Sverige i ekonomi –spelar finansministern någon roll?

Sverige och dess finansminister Anders Borg har fått mycket beröm internationellt för sin ekonomiska politik och hur väl landet har klarat sig under och efter finanskrisen 2008. En jämförelse med Finland sedan början av 2007 när den svenska alliansregeringen just börjat sitt värv ger vid handen att Sverige haft en substantiellt bättre ekonomisk tillväxt än Finland. En intressant fråga är huruvida Anders Borg, som är en professionell nationalekonom till skillnad från sina finska kollegor, har via sin kunskap kunnat bidra till att tillväxten i Sverige varit bättre än i Finland.

Finländare tycker om att jämföra sig med Sverige i olika sammanhang, och vad ekonomisk utveckling beträffar är förstås Sverige ett lämpligt land att jämföra sig med, eftersom de ekonomiska strukturerna i länderna påminner om varandra i hög grad. Både Finland och Sverige har fått mycket beröm i nationell och internationell press för hur man har skött sina ekonomier men Sveriges regering och speciellt finansminister Anders Borg har varit mycket populär i pressen sedan finanskrisen 2008. Pressen har inte heller undgått att notera att Anders Borg är en erfaren nationalekonom som har såväl gedigen utbildning samt arbetserfarenhet av nationalekonomi. De finska finansministrarna har sedan tiden då den svenska alliansregeringen kom till makten, i princip sedan början av 2007, varit antingen samlingspartistiska (Jyrki Katainen)eller socialdemokratiska (Jutta Urpilainen) proffspolitiker utan vare sig utbildning i eller arbetserfarenhet av nationalekonomi.

Om inte annat så av denna orsak är det intressant att jämföra de båda länderna ekonomiska framgång i termer av centrala makroekonomiska variabler såsom BNP-nivå, arbetslöshetsgrad och prisnivå. En analys av tillgängligt makroekonomiskt data ger vid handen att Sveriges reella BNP-nivå i slutet av andra kvartalet 2012 låg ca. 5% högre än vad den var i slutet av kvartal 1 2007, medan Finland frapperande nog i princip inte har haft någon tillväxt alls. Detta borde ha lett till en sämre utveckling på arbetsmarknaden i Finland än i Sverige under tidsperioden, men så har inte varit fallet. Under tidsperioden ökade Sveriges arbetslöshetsgrad med 1,1 procentenheter från 6,4% till 7,5% medan Finlands ökade bara med 0,4 procentenheter från 7,1% till 7,5%. Vad den allmänna prisnivån beträffar har den stigit snabbare i Finland, d.v.s. att inflationen varit högre, men det kan mer eller mindre helt och hållet förklaras med höjning av indirekta skatter i Finland i slutet av tidsperioden.

Huruvida Anders Borgs erfarenhet av nationalekonomi kan förklara något av skillnaden i tillväxt mellan Finland och Sverige sedan början av 2007 är naturligtvis nästan omöjligt att bevisa. Kanske Sveriges gynnsammare utveckling istället beror på att kronan föll rätt kraftigt i värde gentemot euron i ett skede under tidsperioden? Eller kanske det är så att den ekonomiska utvecklingen under de senaste fem åren de facto mest beror på vilken ekonomisk politik som fördes under perioden 2001-2006? Eller så finns det ett otal andra förklaringar som inte har någonting med finansministrarna att göra.

Det är dock klart är att valsystemen och de politiska traditionerna i Finland och Sverige är olika, och det är mycket möjligt att de listval man har i Sverige lättare möjliggör att ”rätt” person kommer på rätt plats i det politiska beslutsfattarmaskineriet, vilket i sin tur kunde ha en positiv effekt på den förda ekonomiska politiken.

I ett vidare perspektiv är det uppenbart att det är en viktig uppgift, kanske speciellt för oss nationalekonomer, att försöka bidra till att konstruera den offentliga sektorns strukturer och system så att de fungerar så effektivt som möjligt. 

(Ledare i Ekonomiska Samfundets Tidskrift 2/2012

Aktivitet under studietiden förbättrar chansen för bra jobb

Aktivitet under studietiden förbättrar chansen för bra jobb

 – inskriptionstal vid Högskolan på Åland 7 september 2012

Rektor Edvard Johansson

Bästa studenter, bästa kollegor, bästa övriga gäster

Jag vill hälsa er hjärtligt välkomna till detta inskriptionstillfälle och ett nytt läsår.

Mitt namn är Edvard Johansson och jag är sedan 1 januari 2011 rektor för Högskolan på Åland.

 

Jag vill börja med att gratulera er nya studenter till att ni valt Högskolan på Åland. Av många fördelar som vår Högskola har skulle jag speciellt vilja nämna två. För det första har vi en mycket stor lärartäthet. Vi har ungefär 15 studerande per lärare, vilket är något mindre än till exempel yrkeshögskolan Novia och betydligt mindre än yrkeshögskolan Arcada. En mer eller mindre slumpmässigt vald Högskola i Sverige, Högskolan i Skövde, har också en fler studenter per lärare. Detta borgar för en mer individualiserad undervisning och mindre gruppstorlekar.

Givetvis har denna jämförelse sina brister, t.ex. att den är beroende av vilka ämnen man undervisar. Men man kan gott säga att vi har en för studerande mycket fördelaktig lärartäthet. Vidare är det inte omöjligt att detta kommer att accentueras ytterligare i framtiden, för både i Sverige och i riket genomför man nedskärningar inom högskolesektorn. Även vi får till en viss del känna på de dåliga tiderna, men min uppfattning är att vi klarar oss förhållandevis väl.

 

För det andra uppvisar Högskolan på Åland en mycket god arbetsmarknadsframgång för sina studenter. De utbildningsprogram som finns representerade hos oss, dvs. elektroteknik, företagsekonomi, hospitality management, maskinteknik, vård, IT och sjöfart har alla åtminstone hittills varit sådana där det varit mycket lätt att få jobb. De facto var ingen av de som utexaminerades 2010 arbetslösa hösten 2011 när vi gjorde en utvärdering av situationen. Just nu ser det förstås litet mörkare ut på arbetsmarknaden, men vad är då bättre än att inleda sina studier och bli färdig när läget förhoppningsvis är bra på arbetsmarknaden?

 

Hur skall man själv då som student bete sig för att vara anställningsbar när man väl blir färdig med sina studier? Min fasta tro är att man själv skall vara aktiv reden i ett relativt tidigt skede under studierna. För det första gäller det att göra klart för sig själv vad man faktiskt är intresserad av att göra när man kommit ut i yrkeslivet. Detta är inte alltid så lätt, men om man försöker fundera på det så blir man i alla fall litet klokare. Det är bättre att veta någonting än att inte veta något alls. När man väl börjat fundera på dessa saker kan det löna sig att ta reda på vad det finns för företag eller organisationer inom den bransch man är intresserad av. Eller kanske man vill starta eget? Sedan skall man försöka få kontakter med de företag som finns i branschen. Här på Åland är det enligt mig mycket enkelt att få kontakt med företagen – det lilla samhället har sina fördelar! Man kan helt enkelt ställa frågan till företaget: vad skall jag göra för att få ett jobb hos er när jag bli färdig? Svaret på en sådan här fråga kan bli rätt intressant. Å ena sidan kan man få intressanta upplysningar om hur företaget ser på sitt framtida rekryteringsbehov, och man kan få intressanta tips. Å andra sidan kanske man får ett mumlande osäkert svar eller inget svar alls. Och det är i sin tur en mycket intressant information – eftersom de då i allt ger skäl att kanske inte vilja jobba för ett sådant företag.

 

En sådan här uppsökarverksamhet är nyttig av flera skäl. Dels vet man mer om vad för kunskaper och färdigheter som efterfrågas i den bransch man vill jobba. En annan fördel är att man kanske blir ett ansikte för dem som jobbar i företag man själv vill jobba i, vilket kan underlätta att man får jobb. De facto är det förstås så, att många företag aldrig annonserar ut jobb, utan man anställer personer som man av en eller annan anledning känner till. Därför lönar det sig att bli en person som företaget så att säga känner till. Det kan till exempel ske genom att man har försökt få kontakt med företaget i fråga under studietiden. Man kan till exempel säga att man kommer att bli färdig med studierna om två år, och att man då är intresserad av att arbeta på just detta företag. Man skall alltså absolut inte stirra sig blind på att företaget ifråga inte verkar annonsera ut några jobb, utan man skall fokusera på vad man vill själv. Till sist är det också så, att den som under studietiden sysslat med denna typ av uppsökarverksamhet utan tvivel kommer att vara duktigare vid anställningsintervjuer. Om man vet något om företaget man vill jobba för kommer man givetvis att svara bättre på alla frågor som man eventuellt blir frågad.

 

Här har Högskolans praktik och examensarbeten en viktig roll. Dessa är alldeles utomordentliga tillfällen för den studerande att ta pulsen på något företag eller organisation som man är intresserad av att arbeta för. Här får man som student verkligen testa om man tycker om de t arbete som företaget sysslar med och de människor som arbetar på det företaget. Praktiken och examensarbetet är också på samma sätt viktiga för företagen. Här har man en möjlighet att känna en ung kvinna eller man på pulsen, för eventuell framtida anställning. Jag vill också passa på att i det här forumet nämna att Högskolan under vårterminen 2012 igångsatte ett mer institutionaliserat samarbete med den åländska IT-sektorn. Företagen PAF, Crosskey, Consilia, Eckerö, CarusPBS, MNC Marine och Quedro har lovat att ställa upp med praktikplatser för dem som studerar IT vid Högskolan. Vi kallar det vårt praktikpartnerprogram för IT. Vi har också delvis ett liknande arrangemang för studenterna på företagsekonomi för Ålandsbanken och Andelsbanken. Inom Hospitality Management har vi även alldeles nyss infört samma system och där är företagen Arkipelag, Nautical, Indigo, Åland Hotels, Park Alandia och HavsVidden.  Sjöfarten har också obligatorisk praktik, vilken arrangeras bland annat av Högskolan.

Slutligen vill jag också nämna att Högskolan har blivit aktiv i sociala media. Bli vän med Högskolan på Facebook och följ Högskolan på Twitter så får du reda på saker och har möjlighet att kommunicera interaktivt.

 

Lycka till i studierna och god fortsättning på Hösten