Edvard Johansson

Högskolan på Ålands nya praktikpartnerprogram i IT

2012-02-28T22:31:00.004-08:00

Högskolan på Åland startar ett nytt partnerprogram med det åländska näringslivet inom sitt utbildningsprogram för informationsteknik. Varje student som kommer in på IT-programmet är garanterad en X veckor lång praktik på antingen Crosskey, Rederiaktiebolaget Eckerö, MNC Marine, Quedro, Consilia PAF eller Carus PBS. Partnerprogrammet förbättrar IT-programmets konkurrenskraft och stärker programmets profilering som en näringslivsorienterad högskoleutbildning. För deltagande företag underlättas rekryteringen. Företagen får testa en potentiella nya medarbetare, och om denna sedan blir anställd, förkortas inlärningstiden innan den nya medarbetaren är produktiv i företaget.

Efterfrågan på arbetskraft inom IT-branschen både globalt och lokalt är stark och kompetenta IT-experter har en lysande arbetsmarknad. Samtidigt finns ett mycket stort antal konkurrerande IT-utbildningar i våra närområden, som alla försöker locka till sig studenter. Alla regioner vill ha en framgångsrik IT-utbildning eftersom detta är centralt för den regionala ekonomiska utvecklingen. Det finns därför ett klart behov av profilering för vår åländska utbildning. Vi på högskolan på Åland har efter diskussioner med branschen valt att satsa på en stark näringslivorientering via garanterade praktikplatser. Vi vet alltså redan på förhand vilka företag som tar emot praktikanter, vilket kan användas som marknadsföring till potentiella studenter. Detta kommer att öka intresse för utbildningsprogrammet eftersom chansen att få jobb på något av de deltagande företagen står klar för den blivande studenten redan innan utbildningen ens har startat. Företagen som är med i programmet får också redan i rekryteringsskedet av studenter en direkt exponering mot potentiella blivande nya medarbetare via vår marknadsföring. Vilket företag vill inte synas bland dem som är intresserade av att jobba med IT i framtiden?

Rent praktiskt kommer programmet att fungera så, att de studenter som klarat av största delen av sina centrala kurser kommer att få söka praktikplats bland de till buds stående ungefär på samma sätt som man söker ett vanligt jobb. Redan i detta skede uppstår alltså en viss matchning mellan studenter och företag. Studenterna får tänka igenom vilket företag man är mest intresserad av, och företagen börjar i princip en rekryteringsprocess redan innan studenten är färdig med sina studier.

Ett konkurrenskraftigt lokalt IT-program kommer att bidra till tillväxten i det åländska IT-klustret och därmed till den ekonomiska tillväxten och jobbskapandet på Åland i största allmänhet. Om de åländska företagen inte på ett enkelt sätt kan rekrytera personal lokalt, kommer tillväxten i stället att ske i företagens filialer eller dotterbolag i Stockholm eller Helsingfors.

Högskolan på Åland – lagstiftning, struktur, och verksamhet

2012-01-27T03:24:00.000-08:00

Föredrag på förvaltningsutbildning på Ålands landskapregering 2 februari 2012

http://dl.dropbox.com/u/2590654/web/F%C3%B6rvaltningsutbildning_feb_2012.potx

Garantera utbud av tomtmark (Tidningen Åland 24 januari 2012)

2012-01-25T00:31:00.001-08:00

Konkurrensen mellan Mariehamn och Jomala om nya innevånare har lett till ett ökat utbud av tomter och en dämpning av prisökningarna på boende i båda kommuner. Detta har varit positivt för inflyttningen till Åland och är i sig ett argument emot en sammanslagning av Ålands kommuner.

Ett slående inslag i stadsbilden i Mariehamn är vad som egentligen händer norr om Mariehamn. Jomala har under de senaste 10-15 åren tomtplanerat ett stort antal attraktiva tomter på Solberget, på Möckelö och på det område på Kasberget som kallas Fågelberget. En intressant fråga man kan ställa sig är huruvida denna utveckling skulle ha kommit till stånd om Mariehamn och Jomala och eventuellt andra kommuner hade slagits samman till en kommun för säg 15 år sedan?

Inte nödvändigtvis. Den stora kommunen hade med sin monopolställning möjligtvis tomtplanerat såpass få tomter att priserna på tomter hade gått upp mer än vad om nu är fallet. För en enskild kommun är detta en vinnande strategi.

Privata markägare som säljer sin mark som tomtmark får största möjliga intäkter, och om kommunen säljer egen mark så fungerar dyra tomter som en slags extra kommunalskatt eller dyr inträdesbiljett för inflyttare. Dessutom har kommunalpolitiker som fattar beslut om hur mycket mark som ska tomtplaneras i den egna kommunen ett motiv att begränsa tomtplanerandet och säljandet eftersom ett stort utbud tenderar att pressa ner priserna även på redan bebyggd mark – och därmed värdet på den tomt man själv bor på. Konkurrerande kommuner kommer däremot att tomtplanera och sälja mycket fler tomter eftersom skattebetalare i behov av bostad annars väljer grannkommunen.

Även om Åland inte direkt kan jämföras med Stockholms- och Helsingforsområdet är det helt klart att den stora skillnaden i boendekostnader mellan dessa metropolområden och Åland är ett synnerligen kraftigt argument för att locka inflyttare till Åland.

Frågan om Ålands kommuner ska slås ihop till en enda beror naturligtvis inte bara på ovan beskriva tomtplaneringsproblematik eller på andra fördelar av en levande konkurrens mellan kommunerna. I den andra vågskålen ligger samordningsargument som talar för en sammanslagning.

Om resultatet av den kommande samhällsreformen blir att kommunerna sammanslås borde man skapa andra mekanismer för att garantera ett tillräckligt utbud av tomtmark så att boendekostnaderna inte skjuter i höjden och försvårar önskvärd inflyttning av nya skattebetalare. En möjlighet, som tidigare föreslagits av professor Tom Berglund vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors, är att börja följa med kvoten av inkomstökningar och prisförändringar på tomtmark. Sedan bör politikerna trovärdigt förbinda sig vid att när den kvoten blir större än ett så försnabbar myndigheterna automatiskt planeringen av ny tomtmark.

Strategifunderingar för yrkeshögskolor i allmänhet och Högskolan på Åland i synnerhet

2012-01-02T12:17:00.000-08:00

http://dl.dropbox.com/u/2590654/web/Strategifundering_Edvard_Johansson_021211.pdf

Incitamenten för produktivitetsförbättringar i den offentliga sektorn

2012-01-02T11:38:00.000-08:00

I dagens värld som karaktäriseras av snabba framsteg inom informationsteknologi måste incitamenten för höja produktiviteten i den offentliga sektorn förändras. Medarbetare och deras avdelningar som upptäcker kostnadsinbesparande idéer skall belönas och inte bestraffas. På ett större plan gäller att kostnadsinbesparingar skall ske på organisations- eller avdelningsnivå istället för på lägre nivå.

Den snabba utvecklingen inom informationsteknologin innebär generellt sett att arbetsuppgifter som tidigare krävt stora arbetsinsatser i form av manuellt arbete numera kan skötas mycket enklare och snabbare. Produktivitetsökningarna är enorma – tänk bara på till exempel banksektorn. Nuförtiden behöver en bankkund knappast gå till banken längre, transaktioner och sparande kan bekvämt skötas hemifrån.

I den privata sektorn driver konkurrensen på produktivitetsförbättringarna och ibruktagandet av informationsteknologi. Företagsledningen har goda argument till varför de anställda skall lära sig nya dataprogram och omstrukturera sitt arbete eftersom konkurrenterna obönhörligen skaffar sig en kostnadsfördel om så inte sker. Ett intressant exempel på detta kan ses vid incheckningen till en stor flygplats. Vid incheckningsautomaterna står personal som förut suttit bakom en disk och hjälper resenärerna att lära sig att använda självincheckningsautomater. 20 meter längre bort sitter deras kollegor och checkar in manuellt. Helt uppenbart är att de som hjälper resenärer med att lära sig incheckningsautomaterna sysslar med verksamhet som på sikt kommer att göra manuell incheckning och därmed en hel del kollegor överflödiga.

Inom den offentliga sektorn där konkurrens saknas eller fungerar mycket långsammare än i den privata sektorn är läget annorlunda och ledningen måste använda andra strategier för att få till stånd förändringar. Utmaningen kan i kort beskrivas som följande. I en offentlig expertorganisation som t.ex. en högskola är det de enskilda arbetstagarna, lektorerna, överlärarna och den övriga personalen de som sitter inne med sakkunskapen om själva verksamheten. En högskola är de facto en avancerad och synnerligen decentraliserad kunskapsfabrik och det är svårt för ledningen att ta ställning till t.ex. innehållet i en kurs i marknadsföring eller geriatri eller navigation eller ellära eller någonting annat. Av den anledningen har lärarna också en stor grad av frihet att själva utforma innehållet i t.ex. de kurser man undervisar i.

Tänk om det nu råkar vara så att en kurs i något ämne vid en högskola också undervisas med stor framgång vid en annan högskola på en annan ort? Med dagens teknologi kunde den egna högskolans elever kanske delta i samma kurs via internet eller videoteknologi. Skulle man göra detta skulle man förmodligen både spara pengar och höja kvaliteten på den egna utbildningen totalt sett.

Inom den offentliga sektor eller varför inte högskolevärlden finns det en stor risk att denna åtgärd inte blir vidtagen eftersom läraren i ämnet vid den egna högskolan helt enkelt är rädd att bli av med jobbet. Detta eftersom det i och med upptäckten blir uppenbart för ledningen att det går att minska kostnader utan att verksamhetens resultat försämras. I stället kanske det går så att läraren ifråga inte meddelar ledningen om att en sådan möjlighet finns, eller att han eller hon ser till att förändra innehållet på förhand i sin egen kurs så att de två kurserna inte längre är kompatibla. Om ledningen i något skede möjligen frågar om det finns möjligheter att samköra kursen med den andra högskolan så blir svaret att det nog inte går eftersom kurserna inte motsvarar varandra.

För att få till rationaliseringsvinster inom högskolevärlden eller i den offentliga sektorn i största allmänhet måste ledningen var mycket noggrann med att incitamenten för personalen är de rätta. Det får inte vara så, att den som kommer på en kvalitetshöjande eller kostnadsinbesparande innovation blir drabbad personligen på så sätt att han eller hon mister jobbet eller får sänkt lön. För att undvika motarbetande från kollegor på den egna avdelningen eller rena mobbingen skall hans eller hennes kollegor på samma avdelning inte heller drabbas. I själva verket borde det vara tvärtom. De inbesparingar som fås till stånd skall till största delen tillfalla ”innovatören” och hans eller hennes avdelning i form av möjligheter att utveckla sin egen kunskap eller skapa helt nya kurser eller forskningsmöjligheter. Ledningen måste också vara ytterst tydlig med att detta är fallet. I annat fall uppfattas varje försök till förändring som ett hot mot den egna positionen och resultat uteblir. Det är ledningen uppgift att se till att förutsättningarna för innovativt arbete finns. Ett förslag av någon om en ny idé om hur t.ex. ett nytt dataprogram kan försnabba någon process skall mötas av att kollegan sträcker sig efter sin telefon för att kolla upp om detta kan genomföras i praktiken istället för av en lång utläggning om att idén antingen är onödig eller omöjlig.

Detta har följder för hur kostnadsinbesparingar skall ske inom organisationer och även mellan organisationer på så sätt att hela organisationer och eller avdelningar helt enkelt skall stängas om de inte når upp till de mål som ställts upp. Detta till motsats till mindre insatser där ledningen ”tar där det finns”, vilket bara leder till att de anställda verkligen inte vill visa att det finns pengar över. Än värre är att denna typ av besparingsstrategi på ett allvarligt sätt gör incitamenten för arbetsplatsinnovationer mindre starka och därmed gör förutsättningarna för produktivitetstillväxt i organisationen sämre.

Landskapsandelar bakom god ekonomi (Tidningen Åland 16.9.2011)

2011-09-16T21:28:00.000-07:00

Ålands medelstora kommuners goda ekonomi beror på frikostiga landskapsandelar

Niklas Lampi skriver i sin ledare om Ålands kommunekonomi den 13 september att ” ...kalla fakta är att det sedan flera år är de medelstora kommunerna som presterar bäst i grenen långsiktigt ekonomiskt ansvarstagande.” Mot detta påstående reagerar vi starkt, och vill därför göra några klargöranden.

Det finns kanske en sanning i att mindre kommuner, till vissa delar, sköter sin ekonomi bättre än Mariehamn, men det är omöjligt att avgöra, eftersom de mycket stora landskapsandelarna är en helt avgörande faktor för ekonomin i kommuner som t.ex. Hammarland, som också omnämns som ett gott exempel i ledaren. Jämförelserna haltar på samma sätt som om man skulle jämföra två 100-meterslöpare där den ene får starta 40 meter framför, och sedan hävda att han, när han går i mål före den som löpt hela 100-metersloppet, bevisat att han är snabbare och i bättre fysisk form!

I verkligheten ser det ut så (2010) att landskapsandelar utbetalade till Mariehamn var knappt 700 € per invånare medan motsvarande siffra i Hammarland var över 1900 €. Om Mariehamn skulle stödjas i samma mån som Hammarland skulle stadens intäkter vara över 13 miljoner € högre per år!!! Staden skulle med ett sådant system vara skuldfri, ha lägre uttaxering och inte diskutera några nedskärningar i servicen.

I Landskapets budget för 2010 fanns dock endast 37 miljoner euro för landskapsandelar till kommunerna. Detta motsvarar ungefär 1300 euro per ålänning. Alltså skulle exemplet ovan inte kunna bli verklighet, men det är en mycket talande bild som visar att resonemanget att de medelstora kommunerna är mest effektivt skötta inte ger rätt bild. Deras ekonomi är i stället synnerligen beroende av att man får frikostiga landskapsandelar. Man kan t.o.m. hävda att landskapsandelssystemet är skapat i syfte att, av någon anledning, bibehålla den nuvarande kommunstrukturen.

Ett ytterligare faktum, som är värt att nämna i den här diskussionen, är förstås de infrastruktursatsningar, framför allt inom fritidssektorn, som gjorts i Mariehamn, och som utan extra kostnader kommer invånarna i andra kommuner till godo. Mariebad må tjäna som ett gott exempel på detta.

Landskapsandelarna är till allra största del öronmärkta för utbildning och sjukvård. Enligt Landskapsregeringens budget för 2010 skulle ungefär 12 miljoner av de 37 miljonerna för landskapsandelar går till utbildning och 18 miljoner gå till social- och hälsovård. Dessa medel distribueras alltså mycket ojämnt över Ålands befolkning. Mariehamnarna får mycket mindre per person för utbildning och social- och hälsovård än största delen av Ålands övriga befolkning.

Edvard Johansson

Docent i nationalekonomi

Rektor vid Högskolan på Åland

Edgar Vickström
Ekonomie magister
Stadsdirektör

Inskriptionstal vid Högskolan på Åland 8 september 2011. "Globalisering och effektivitet"

2011-09-11T23:18:00.001-07:00

http://www.youtube.com/watch?v=e2HkO6PdE7M

Gör högskolan till aktiebolag (Tidningen Åland 27 juni 2011)

2011-06-26T23:42:00.000-07:00

Edvard Johansson

Rektor för högskolan på Åland

Docent i nationalekonomi, Svenska handelshögskolan

Gör högskolan till aktiebolag

Högskolan på Åland bör ombildas till ett icke-vinstdrivande aktiebolag med Landskapsregeringen som ägare – högskolan på Åland Ab. Modellen kan tas från de fastländska yrkeshögskolorna.

Vilken associationsform ska en högskola ha? I linje med den tidens anda förvandlades högskolor och universitet på 60- och 70-talen till ett slags minisamhällen där alla intressegrupper skulle vara representerade i de flesta organ. Resultatet blev trögrörliga organisationer med långsamt beslutsfattande och inbyggda motsättningar mellan de olika beslutande organen.

Högst antagligen modellerades organisationsformen med hur man styr ett helt land i åtanke, eftersom det är typiskt för organisationer vars målsättning är oklar att ha styrelseformer med mycket brett beslutsfattande. Tag en kommun till exempel. Vilken är kommunens målsättning? Oklart, somliga vill ha nya idrottshallar, somliga vill ha nya konserthallar och somliga vill helt enkel ha lägre skatt. I denna typ av verksamhet är det helt ändamålsenligt med "samhällelig" organisationsform.

I spektrumets andra kant för hur organisationer eller entiteter kan organiseras finns aktiebolagsformen, vilken passar för verksamheter där målsättningen är mycket klar (bedriva lönsam affärsverksamhet).

Vad som inträffat under de senaste 20 åren är att man kommit fram till är att universitet och högskolor, och speciellt yrkeshögskolor, inte har speciellt oklara målsättningar (producera kompetenta personer för yrkeslivet) och att organisationsformen därmed bör ligga mycket närmare aktiebolaget än den "samhälleliga" organisationsformen.

Detta syns också tydligt på fastlandet där över hälften av yrkeshögskolorna i detta skede är icke-vinstdrivande aktiebolag. Den utredning som ligger till grund för den nya lagen om yrkeshögskolor på fastlandet går ytterligare ett steg längre - ett av förslagen är att den enda möjliga associationsformen för yrkeshögskolorna skall vara aktiebolagsformen.

Ålands landskapsregering bör utan dröjsmål starta en process vars mål är att ombilda högskolan på Åland till ett icke-vinstdrivande aktiebolag med de fastländska yrkeshögskolorna som förebild. Det vore ett viktigt steg mot en bättre framtida högskolan på Åland.

Är en liberalare arbetsmarknadspolitik den bästa integrationspolitiken? (Ledare i Ekonomiska Samfundets Tidskrift 1/2011)

2011-06-20T00:25:00.000-07:00

Är en liberalare arbetsmarknadspolitik den bästa integrationspolitiken?

(http://www.ekonomiskasamfundet.fi/est/?p=59)

Edvard Johansson

För att klara av den arbetskraftsbrist som hotar uppkomma när den efterkrigstida "baby-boomen" uppnår pensionsålder kan invandring stå för ett värdefullt tillskott. Det här förutsätter dock en förändring i spelreglerna på den finländska arbetsmarknaden. Ett strängt uppsägningsskydd eller en hög minimilön t.ex. innebär att den arbetsgivare som skulle vara beredd att försöka sig på att anställa en invandrare inte vågar ta risken. Det finns goda skäl för att hävda att en god integrationspolitik i själva verket är samma sak som en liberalare arbetsmarknadspolitik.
Enligt den färskaste befolkningsprognosen från Statistikcentralen kommer antalet 15-64 åringar i Finland att minska med ungefär 160 000 personer under de närmaste 15 åren. Denna prognos innehåller ett antagande om en nettoinvandring på 15 000 personer per år i alla åldrar. Om sysselsättningen skall stanna vid nuvarande nivå utan en ytterligare accelererad invandring innebär detta att en större andel av den befintliga befolkningen i arbetsför ålder måste arbeta, d.v.s. att sysselsättningsgraden måste stiga. En enkel räkneoperation ger vid handen att sysselsättningsgraden bör upp till en nivå på ungefär 71,5% för att detta skall lyckas. 71,5% låter inte speciellt högt ur ett internationellt perspektiv men Finland har de facto inte lyckats nå upp till en sådan nivå sen slutet av 1980-talet. Som högst var sysselsättningsgraden 70,8% år 2008. Under tredje kvartalet 2010 var sysselsättningsgraden 68,9%.

Befolkningsprognosen för den arbetsföra befolkningen i Finland under de närmaste 15 åren beror nästan uteslutande på hur stor invandringen till Finland är. Enligt Eurostats senaste befolkningsprognos som inte innefattar invandring, skulle den arbetsföra befolkningen i Finland under de närmaste 15 åren minska med 483 000 personer. Om man på samma sätt räknar fram vilken sysselsättningsgrad som då skulle behövas för att sysselsättningen i absoluta tal skall hållas på dagens nivå så kommer man till siffran 76,8%, dvs. långt över rekordnivåerna i slutet av 1980-talet.

Utan invandring är det alltså svårt att tänka sig att sysselsättningen i absoluta tal skulle hålla sig på dagens nivå. Sysselsättningen påverkas dock positivt av invandring endast om invandrarna är sysselsatta. I många länder, inklusive Finland är det typiskt dock så att invandrarnas arbetsmarknadsframgång, mätt i sysselsättning eller arbetslöshet, är betydligt sämre än den för den infödda befolkningen. Det är inte ovanligt att invandrarnas arbetslöshet är två gånger så hög som arbetslöshetsgraden för den infödda befolkningen.
För att motverka import av arbetslösa har det framförts argument för att gynna vad som kallats arbetsrelaterad immigration. Genom ett, vad man kunde kalla för, poängsystem kan man gynna vissa kategorier av individer med speciella yrken eller andra önskvärda egenskaper och göra det lättare för dem att flytta in, medan individer som saknar dessa egenskaper inte tillåts att flytta in. Förespråkarna för denna typ av politik pekar på länder som Australien och Canada där man tillämpar sådana poängsystem. Där klarar sig invandrarna lika bra eller till och med bättre än den infödda befolkningen på arbetsmarknaden. Mera systematiska undersökningar som gjorts indikerar faktiskt att det finns en positiv korrelation på landsnivå mellan huruvida det finns ett poängsystem för att ta emot invandrare och invandrarnas relativa framgång på arbetsmarknaden.

Men invandrarnas relativa framgång på arbetsmarknaden korrelerar inte bara med om landet har ett poängsystem eller inte, utan framgången korrelerar också negativt med hur sträng anställningsskyddslagstiftningen är. I länder med en rigid arbetsmarknad klarar sig invandrarna relativt sett sämre. En av förklaringarna är att en sträng anställningsskyddslagstiftning gör det riskabelt och därmed dyrt att anställa arbetstagare med något oklar bakgrund, och invandrare vars produktivitet åtminstone till en början är låg får helt enkelt inte jobb.

Därför är det värt att åtminstone ställa frågan om det inte är minst lika viktigt att avreglera arbetsmarknaden som att på ett officiellt plan gynna import av sådan arbetskraft som vi har akut brist på.

Miten ammattikorkeakoulujen laatua tulisi mitata? Alandica 25 maj 2011

2011-05-09T01:33:00.000-07:00

http://prezi.com/msvqstcjdv-n/laatukeskus-maarianhamina/

Edvard Johansson i Radio Ålands Arena 9 februari 20112

2011-02-11T04:25:00.000-08:00

http://www.radiotv.ax/files/20110209_arena.mp3

Kreativ förstörelse förstör inte jobbtillfredsställelsen (på finska)

2011-01-28T01:17:00.000-08:00

http://www.etla.fi/to/att/julkaisut/2011/Etla_ATT_2011_01.pdf

Edvard pressade Björn och Borg (Tidningen Åland 28 januari 2010)

2011-01-28T01:15:00.000-08:00

Edvard Johansson, rektor för Högskolan på Åland, pressade svenske finansministern Anders Borg och finlandssvenske finansmannen Björn Wahlroos på en debatt i Helsingfors i tisdags.

EKONOMI Bakom paneldebatten som hölls på Svenska handelshögskolan stod det ekonomiska samfundet i Finland, där Edvard Johansson är ordförande. Temat var om det vänt i ekonomin nu, och det tyckte i varje fall Borg:

– Han framhöll hur väl Sverige och Finland klarat krisen i förhållande till nästan alla andra länder. Till stor del handlar det om att Norden haft en bättre budgetdisciplin, säger Edvard Johansson.

Budgetdisciplin är ett hett ämne i lagtinget just nu. Kanske vi har något att lära där?

– Jag är ingen expert på den åländska situationen, men det blev en hel del snack om just budgetfrågor under debatten. Borg sa att det inte finns något land som råkat i trubbel för att man varit för försiktig med de offentliga finanserna. Däremot har det i regel blivit trubbel när man slarvat.

Tuffare för Finland

Björn Wahlroos, ofta rankad som en av de mäktigaste finansmännen i Norden i dag, var enligt Johansson inte lika optimistisk.

Särskilt beträffande den finländska situationen.

– Han sa att det är svårt att skämta om svenskarna som förr. De har skärpt sig. Däremot är det enligt honom värre i Finland. Finland är mer beroende av skog och elektronik, och skog och elektronik går i dag inte så bra, säger han.

Borg har närmast stjärnstatus i dag på grund av det svenska ekonomiska undret. Märktes det?

– Han har gott självförtroende, det är helt klart. Intressant är ju också att han är ett verkligt ekonomiskt proffs. Han kan sin sak.

NIKLAS LAMPI

niklas.lampi@alandstidningen.ax

Så ska flera slutföra utbildningen (Tidningen Åland 19 januari 2011)

2011-01-20T01:04:00.000-08:00

Huvudfokus vid Högskolan på Åland kommer under de närmaste åren att ligga på genomströmning, det vill säga att färre studenter ska avbryta sina studier och fler ska bli klara inom utsatt tid.

I början av 1990-talet tillblev yrkeshögskolorna i Finland, då de tidigare kommunala skolorna på institutnivå slogs ihop till större enheter. För närvarande finns det förutom Högskolan på Åland 25 yrkeshögskolor i Finland, varav två är svenskspråkiga. Typiskt är att yrkeshögskolorna utbildar upp till kandidatnivå, medan universiteten ytterligare tar hand om magisternivån samt forskarutbildningen. I Sverige behandlas allting som högskolor, och lyder under en och samma lagstiftning. Det oaktat skiljer inte de flesta regionala högskolorna i Sverige sig från de finländska yrkeshögskolorna i nämnvärd grad. Åland fick formellt sin yrkeshögskola 2003, då dåvarande enheterns som utbildade på postgymnasial nivå slogs ihop till Högskolan på Åland.

På fastlandet har yrkeshögskolorna snabbt vuxit sig volymmässigt mycket stora och nu höjs fler och fler röster för att högre kvalitet är vad som behövs. En ny utredning som nyligen publicerats till grund för en revidering av lagen om yrkeshögskolor har specifikt fastnat för två problem. För det första har många utexaminerade inom vissa utbildningsområden svårt att få jobb efter examen. För det andra avbryter för många studerande sin utbildning i förtid.

Orsakerna till problemen är många, men en klart bidragande orsak har varit att de pengar som finska staten har tilldelat yrkeshögskolorna i rätt hög grad har berott på hur många studenter man har förväntas utexaminera, vilket har gett kraftiga incitament att blåsa upp utbildningsprogrammen volymmässigt så mycket som möjligt. Man kommer osökt att tänka på Sovjetunionens gamla femårsplaner. Man har till och med gått så långt på vissa ställen att man har startat engelskspråkiga utbildningsprogram dit man rekryterat studenter genom att anordna antagningsprov t.ex. på olika orter i Afrika.

Vad som nu högst antagligen kommer att hända är att systemet för hur pengarna tilldelas yrkeshögskolorna på fastlandet kommer att ändras, och tilldelningen av medel kommer att baseras i mycket högre grad dels på huruvida de utexaminerade får jobb och huruvida de kommer igenom utbildningen på utsatt tid.

Högskolan på Åland får inte sin finansiering via finska staten, utan direkt av Ålands landskapsregering, och högskolans budget är ungefär fem miljoner euro per år, eller cirka 1.8 procent av landskapets totala budget. Vad beträffar de två kvalitetskriterierna sysselsättning och genomströmning som tidigare nämnts, så ligger vi mycket bra till vad sysselsättningen beträffar. Oavsett om en student vid Högskolan på Åland har utexaminerats från ett av programmen elektroteknik, maskinteknik, sjöfart, vård, företagsekonomi, IT eller Hospitality Management så har nästan ingen blivit utan jobb. Vi kan däremot bli bättre på genomströmning, och det kommer också att vara Högskolans stora fokus under de närmaste åren. En yrkeshögskola där de utexaminerade lätt kan få jobb, och där en stor del av studenterna får sin examen inom utsatt tid är en effektiv högskola som på sikt kommer att bidra till entreprenörskap, bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt på Åland och en konstruktiv samhällsdebatt.